Novell : Det stora steget !
Jag satt på bänken utanför skolan, helt ensam som på alla andra raster. Dom andra i klassen spelade fotboll och skrattade.
Jag heter Mikaela och går i sexan. Jag och min mamma bor på Lundgatan 3 i Örebro. För ett år sedan så var min pappa tvungen att flytta i från oss . Han misshandlade mig och min mamma.
Jag hade en kompis som hette Elina ,men när min pappa flyttade i från oss så brydde hon sig inte ett dugg.
Det ringde in och jag började gå mot ingången när jag fick en knuff av Oskar i sjuan, "flytta på dig tönt" skrek han åt mig .
Jag brydde mig inte så mycket eftersom att jag hade vant mig med att han gick runt och var på mig .
Vi hade svenska, mitt favoritämne.
Elina satt en bänk bakom mig med den nya tjejen i klassen, Tina.
Dom satt och viskade om någonting , jag hörde att dom sa någonting om min pappa , och att jag bara ville ha massor utav uppmärksamhet. Sedan vart det lunch och jag tog min mat och gick och satte mig vid bordet i hörnet, där jag brukar sitta.
Elina och Tina vände sig imot mig några gånger och jag gissar väl att dom pratar om mig . Jag fattar inte hur det hade kunnat bli såhär ? För ett år sedan hade jag och Elina suttit och skrattat och hängt med varandra varje dag, och det fanns glädje i min kropp.
Nu finns det bara ett stort hål.
Det var rast och jag gick ut och satte mig vid en gunga. Jag tänkte : Vad håller jag på med ? jag sitter själv i maten och varenda rast, Alla kan väl ändå inte hata mig , eller ?
En tjej i sjuan som heter Ronja kom och satte sig på gungan brevid min och det var då jag bestämde mig !
Jag tog det stora steget , att våga fråga !
Jag frågade om hon ville hitta på något efter skolan.
Hon såg lite fundersam ut men hon svarade med ett glatt ja !
Sedan gick jag och Ronja runt på skolgården och hon berättade om henne och sin familj och vi var ganska lika ! Hennes mamma hade gått bort för en månad sen och hon hade haft samma känsla som jag i magen, helt ensam.
Men efter ett par dagar så vart vi bästa kompisar och jag kommer aldrig glömma den dagen då jag förändrade hela mitt liv genom att våga fråga !
Jag satt på bänken utanför skolan, helt ensam som på alla andra raster. Dom andra i klassen spelade fotboll och hade det kul.
Jag heter Mikaela och går i sexan. Jag och min mamma bor på Lundgatan 3 i Örebro.
För ett år sedan så var min pappa tvungen att flytta i från oss . Han misshandlade mig och min mamma.
För ett år sedan så var min pappa tvungen att flytta i från oss . Han misshandlade mig och min mamma.
Jag hade en kompis som hette Elina ,men när min pappa flyttade i från oss så brydde hon sig inte ett dugg.
Det ringde in och jag började gå mot ingången när jag fick en knuff av Oskar i sjuan, "flytta på dig tönt" skrek han åt mig .
Jag brydde mig inte så mycket eftersom att jag hade vant mig med att han gick runt och var på mig .
Vi hade svenska, mitt favoritämne.
Elina satt en bänk bakom mig med den nya tjejen i klassen, Tina.
Dom satt och viskade om någonting , jag hörde att dom sa någonting om min pappa , och att jag bara ville ha massor utav uppmärksamhet. Sedan vart det lunch och jag tog min mat och gick och satte mig vid bordet i hörnet, där jag brukar sitta.
Elina och Tina vände sig imot mig några gånger och jag gissar väl att dom pratar om mig . Jag fattar inte hur det hade kunnat bli såhär ? För ett år sedan hade jag och Elina suttit och skrattat och hängt med varandra varje dag, och det fanns glädje i min kropp.
Nu finns det bara ett stort hål.
Det var rast och jag gick ut och satte mig vid en gunga. Jag tänkte : Vad håller jag på med ? jag sitter själv i maten och varenda rast, Alla kan väl ändå inte hata mig , eller ?
En tjej i sjuan som heter Ronja kom och satte sig på gungan brevid min och det var då jag bestämde mig !
Jag tog det stora steget , att våga fråga !
Jag frågade om hon ville hitta på något efter skolan.
Hon såg lite fundersam ut men hon svarade med ett glatt ja !
Sedan gick jag och Ronja runt på skolgården och hon berättade om henne och sin familj och vi var ganska lika ! Hennes mamma hade gått bort för en månad sen och hon hade haft samma känsla som jag i kroppen, helt ensam.
Men efter ett par dagar så vart vi bästa kompisar och jag kommer aldrig glömma den dagen då jag förändrade hela mitt liv genom att våga fråga !
En novell som jag skrev till en skoltävling :)
Skriv gärna vad ni tyckte !
Skriv gärna vad ni tyckte !
Kommentarer
Postat av: Fanny Jaensson
Jätte bra, några särskrivningar bara men det går att ordna! :)
Trackback