Sorry för dåligt med bloggning nu på kvällskvisten. Men jag har ju varit och ridit, och socialiserat mig med min familj. Vi har även kollat upp en massa med TDB eftersom det blev så knäppt när vi skulle beställa licensen till Myranda. Men aja, det är fixat nu i alla fall.

Dagens ridpass blev hoppning, väldigt mycket hoppning. Vi hade 2 hinder på varje långsida och målet var att komma i samma takt och hoppa hela tiden. Det gick bra, Myranda var pigg och vi körde på. Jag är så himla nöjd med henne, hon var så duktig, och det var så jäkla kul att få hoppa igen!

Mamma höjde under tiden vi hoppade och jag kände ingen "rädsla" över att hindren blev högre. Det kändes bara bra. Hon är så bäst min flicka, att hoppa även fast allt blev fel hit o dit. Det högsta hindret slutade väl på ca 85 cm. De andra hindren var mellan 70-75 cm. 

Den bästa känslan var när vi red ner i mörkret längs gärdet. Jag kollar upp mot himlen och ser hur hela månen lyser upp våran väg ner. Sen så stannar jag, min Myranda kollar upp i hilmen, jag lutar med ner, kramar henne och säger "Tack gud, för att du skapade denna underbara varelse" ♥

Finner inga ord för hur mycket du betyder ♥